jag och barnas far har bestämt att fira midsommar ihop eftersom båda vill vara med barna såklart... så jag har suttit och försökt tänka ut vart man ska åka, nolhaga eller ev slottskogen i gbg...
men så damp det ner ett mess igår som innehöll frågan : "vad säger du om att fira midsommar här?...."
jag har inte sen vi gick isär vart "hemma" i huset... har inte känt att jag haft varken ork eller lust om jag skall vara ärlig... det ÄR ju faktiskt även MITT hus som vi ritat själv, bott i bygge och byggt och inrett själva... så jag har känt att det gjort för ont för att åka dit...
så nu (så tidigt efter seperationen) står jag i valet och kvalet om jag ska åka eller inte...
självklart vill jag ju se Alexanders nya lekstuga och se hur det blivit i huset, men orkar jag verkligen???
hur kommer det att kännas???
att komma "hem"...
Gabriell har INGENTING där och det kommer också kännas i hjärtat... att pappa bara har ett hem för våran stora kille min inte våran lilla...
usch , detta är inte lätt...
jag får ta mig en ordentlig funderare så får vi se.
igår blev det ju ganska sent då jag hade trevligt sällskap, men jag har fått sova ganska länge ändå... lite seg är jag men men... man piggnar väl till när solen tittar fram somdu utlovat på vädret...
kram kram //madde
Fler clutches för att göra slut på garnet
6 år sedan
2 kommentarer:
Jag kan tro att det känns svårt. Jag skulle nog personligen välja att fira midsommar på ett "neutralt" ställe - allt annat skulle bli för konstigt - både för de nära och kära och för en själv.
Eftersom du själv tvekar och nämner smärta, ork, lust som orsaker till att du inte velat tidigare - så kan jag tycka att det inte är läge att dessa gränserna för dessa känslor på självaste "glada" midsommarafton.
Känn efter i hjärtat hur du vill göra - men på mig verkar det redan som om du bestämt dig ändå - om jag läser mellan raderna.
Jag kikar in här för att skriva och tacka för dina fina ord på min blogg.
Ha en fantastisk midsommar - vad du än bestämmer dig för att göra
Kram Bea
håller med föregående talare...neutral mark hade nog varit det bästa...inte så himla längesen separationen skedde så för ditt eget bästa...visst är det jobbigt..men som sagt..där du mår bra mår även barnen bra..inte lätt sånt här...vet själv då jag oxå separerat en gång i tiden med småbarn...det tar tid att läka...
Lycka till!
Skicka en kommentar